Soundtrack skyndar långsamt....

I börkan av november är det dags för The Soundtrack of Our Lives att släppa lös femte albumet Communion.

I ett litet sekelskifteshus vid Klevgränd vid Slussen möter jag gitarristerna Ian Persson och Mattias Bärjed och basisten Kalle Gustavsson-Jernholm.
Alla tre har under skivproduktionstiden även komponerat filmmusik för olika svt-produktioner. Arbetet med skivan har tagit gott om tid med tanke på att förra fullängdaren Origin vol 1 kom för fyra år sedan. I och för sig är det ett dubbelalbum och Kalle Gustavsson-Jernholm invänder mot mitt påstående att bandet arbetar långsamt.
– Jag tycker inte vi jobbar sakta, säger han. När väl Ebbot Lundberg plockat ut de 24 låtarna av vår digra låtskörd och arbetet äntligen satte igång i min studio, så tog det inte så lång tid. Jag tror det landar på ungefär ett halvårs arbete. Med tanke på att vi spelat in ett dubbelalbum känns det rappt.

Mattias Bärjed vann nyligen pris för sitt arbete med filmmusiken till serien Upp till kamp i tävlingen Prix Italia. Han lutar sig en aning tillbaka i femtiotalsfåtöljenoch lyssnar till diskussionen och inflikar:
– Till skillnad från tidigare skivor kändes arbetet med denna skiva mera strukturerad, för Ebbot har en överblick som ingen av oss andra har. Så vi bestämde att han fick välja och vraka. Eftersom jag och organisten Martin Hederos bor i Stockholm ville vi ha ett mer strukturerat inspelningsschema än tidigare.

Albumtiteln för tankarna till katolska kyrkan. Finns det ett samband?
– Jag älskar symboler från just den sydeuropeiska kyrkan, säger Ian Persson. Och tanken att vi som lever i det kristna samhället har en samhörighet förde i vilket fall mig in på denna titel.
Mattias Bärjed, som sedan tidigt nittiotal är bosatt i Stockholm och under några år i Vaxholm, gillar doften av tunnelbanan och är tillsammans med Ian Persson och Ebbot Lundberg låtskrivare i bandet.

Mattias Bärjed har nu flyttat till kvarteren runt Skanstull och jag undrar varför han övergett Roslagen.
– Jag separerade, så det var naturligt att återvända till stan, säger han. Men jag saknar Tenö. Det är en hel del man får offra som musiker med tanke på att vi turnerar flitigt.

Text: Daniel Robertsson

Foto: Tomasz Swesciak

Länk: www.situationsthlm.se

www.tsool.net

p.s. 26 november fyller bandet upp Cirkus på Djurgården, då har du chansen att själv avgöra ifall The Soundtrack of Our Lives lyckats

Frida Hyvönen – Silence is wild *****

Som klippt och skuren ur en Greta Garbo film kan man hitta Frida Hyvönen med fingrarna på pianot i baren. Hennes svulstiga och sakrala ljudbild vittnar om otaliga timmar ute i den norrländska ödemarkerna ditt hon flyttade efter otaliga turnéer och en sväng i en lya söder om söder. För ingen artist som jag känner till har varit så uppriktig med sin hemlöshet, eller snarare hennes ovilja att fastna i ett boende eller fastna över huvudtaget. Lyriken på debutalbumet Until death comes slog ner som en bomb i mitt bröst med nakna beskrivningar över kärlek, män, djur och gud vet vad.

I många fall upplevs den engelska språket som distansering, men inte i fallet Frida. Hennes sätt att lätt och ledigt arbeta fram fras efter fras känns spontan och träffsäker. Vardagsbetraktelser radar upp sig i sång efter sång så även denna gång. Till en början rulla allt på i makligt tempo, lite tryggt och säkert med en vakande Nina Simone i bakgrunden. Men efter en tids lyssning etsar den en detaljen efter den andra fast i bakhuvudet.

Lyrikens lätta framtoning som milstolparna Scandinavian Blonde och December värmer inombords med flertalig smarta vändningar. Skivans skevheten tillsammans skickligt pianospel övertygar, inte ett öga torrt.

Betyg *****
Text: Daniel Robertsson
Tidigare publicerad i nr 136 Situation Stockholm 2008

Thyrfing – Hels Vite ***

Ute i Tyrestas naturresarvat omgruppera denna fornordiska pluton. På sjätte given delas lyriken mellan svenska och engelska. Flertalet syntar, ekon och pampiga körer skanderar ”Förruttnelse, frihet och jordelivet” och avslutar det brutal ledmotivet Griftefrid på ett förtjänstfullt sätt. Kantigt och massivt stövlar bandet på i en gyttja av stelbenta riff. Bandet som byt såväl sångare och blivit akterseglade av andre gitarristen Henrik Svegsjö, påminner nuförtiden om enmansbandets Bathorys orkaner av domedagsvisor.

Tillskillnad från föregångaren Farsotstider som gav oss enbart svensklyrik känns i jämnförelse mera punkig och livligare. På nya albumet höjs tempot aldrig över promenadtempo, och blir i långa stunder mera sövande än bombastiska. Medlemsbyten brukar ofta generera vitmamininjektioner, men i detta fall smakar rödbetssoppan för mycket mellanmjölk och fälttåg.

Avsaknaden av upptempo och den där direkta punknerven som forna sångaren Tomas Väänänen tjöt ut var briliant. Nya sångaren Jens Rydén visar dock med råge var skåpet skall stå i inälvuslitande stycket Isolation. Plutonen har trots detta en hög lägsta nivå det råder det aldrig någon tvekan om.

Betyg:***

Text: Daniel Robertsson
Länk: www.thyrfing.com

Publicerad i Situation Stockholm 2008

Verbal vensterkänga.

Under en regnig sensommardag möter jag hjärnorna bakom nystartade bokförlaget Verbal på Café Rittorno. På kvarnens uteservering för över ett år sedan slängde kulturredaktören Kristian Borg ut frågan till frilansskribenten Benny Nilsson "skall vi inte starta ett förlag?" Benny nappade tillslut på idén och under hösten finputsades idén. I september släpps debuten Bombdiplomati av Pierre Gilly den handlar om konsten att skapa en fiende. Hur USA vill framställa Iran i media.

Valet av debutbok hur gick det till?

- Författaren har under längre tid velat släppa en bok om Iran och jag kom i kontakt med honom på Tidningen Stockholms Fria där jag är kulturredaktör. Författaren har under längre tid bott i New York och intervjuat en rad amerikanska historiker, islamologer och medieforskare som alla målar upp en skrämmande bild efter 2001, säger Kristian.

Varför starta ett bokförlag?

- I dagens nyliberala samhällsklimat vill vi dra ner brallorna på högern och vara en känga i förlagsvärlden, säger Benny.

Är det erat motto?

- Vi vill vara som regnet utanför just nu. Vi har som mål att irritera resten av förlagssverige och med tanke på alla nya tankesmedjor från högerkanten kan det inte finnas tillräckligt med vänsteråsikter, säger Kristian.

Förlaget har även tankar på att ge ut en bok om punkhuset Ultra som brann ner 1988 i Handen. I samband med tjugo årsjubileumet i år hölls en konsert till minne av kulturinstiutionen Ultra. Då passade Kristian på att intervjua grundaren Tompa Eken på Café 44 som han startade efteråt. Även Benke Carlsson som gett ut boken ”Svensk punk 1977-81” är även han en av hjärnorna bakom förlaget och har under en längre tid velat lyfta fram kulturskatten Ultra och kommer bidra med texter till boken.

- Eftersom Tompa Eken behållit sin anteckningar från åren kommer boken bli helgjuten förteckning av de nästan tio år som huset var navet av svenskpunk, men än så länge är planerna för projektet inte riktigt färdiga. men vi kommer släppa minst en bok per år. Nu när vi väl börjat rota har vi hittat massa spännande manus som vi vill sätta tänderna i, säger Benny.

Finns det inte allt för många bokförlag redan på vänsterkanten?

- Vi gör som punkarna, vi gör det själva. Visst finns det bra förlag i dag, men det är inte det som är grejen. Vi vill påverka på vårt sätt och verbalförlag kommer tuta i gång den en debatten efter andra det kan du vara säker på, avslutar Benny.

Text: Daniel Robertsson
Länk: http://www.verbalforlag.se/

Tidigare publicerad i Situation Stockholm 08