Med stora penseldrag målar låtskrivaren Anna Ternheim upp en sagovärld som är svår att sticka håll på.
Tillsammans med konstären Helena Blomqvist skapar denna tredje giv en julstämning som och en enhet som är lika sylvass som direkt. Ni som sett förra skivan ”Seperation Road” vet vad jag talar om, där Jonas Linells mörk blåa fotografier gav oss en svalkänsla. Omslaget denna gång ackompanjera musiken snitsigt. Allt för sällan med dagens digitala musikförpackningar återfinns en röd tråd mellan design och ton.
Anna Ternheim däremot går i motsat riktning och blir mer och mer egensinnig ju längre tiden går. Trots att sångmelodierna är tydliga och rösten är välbekant, lyfter denna sakarala samling låtar sig långt över genomsnittet. Att hennes resa till New York befruktat uttrycket råder ingen tvekan om. När jag för ett par år sedan träffade henne på en herrgård i djupaste skåne funderade jag efteråt på vad som gör henne så mystiskt. Svaret har jag fortfarande inte funnit svaret på. Men att hennes artisteri består av stor integritet och svärta råder det inget tvivel om. Att jag även fått årets julklapp, känns stort.
Betyg: ****
Text: Daniel Robertsson
Text: Daniel Robertsson
Tidigare publicerad i dec nr av Situation Stockholm
