Månegarm – Vargstenen

Någonstans i den fornnordiska mytologin vandrar dessa vikingaskallar omkring i trakterna av Riala. Med facklorna fortfarande i högsta hugg och med siktet inställt på rejäla krus mjöd envisas bandet gång efter gång att fylla glasen med lägereldsmetall. Där trilskas fioler tillsammans med traditionella elgitarrer helt utan hämningar.

Trots gedigen historia inom vikingametallen lyckas tyvärr denna stridstropp extremt sällan få ordning på melodi och lyrik. I ledmotivet Vargstenen dyker en irriterande blockflöjt upp och spränger magin. Med öppna armar tar jag mig an bandets modiga stil att mixtra med såväl folkmusik som metal. Men denna gång saknas tyvärr en stark producenthand som jag vet kan få ordning på denna virvelvind.

Text: Daniel Robertsson

Betyg: 2 av 5

Länk: myspace.com/manegarm

Lake Of tears – Moons and mushrooms

Lake of tears inhalerar här en rad magiska svampar som lär vara hämtade från självaste David Gilmores (Pink Floyd) trädgård. Att bandet har sina rötter inom svartrocken råder inget tvivel om, basspelet påminner en aning av den uppsjö band våra grannar i öst ständigt producerar.

Stundtals träffar bandet rätt med deras uppkäftiga neonmetall som i höjdpunkten ”You better breathe while there´s still time”, där min magtrakt träffas av en meteor som väl samspelar tillsammans med skivomslagets estetik. Trist nog lullar det i mellan varven på lite väl ofta på tomgång utan någon tydlig riktning. Höj tempot nästgång förgudskull!

Betyg: 3 av 5
Text: Daniel Robertsson

Länk: www.myspace.com/thelakeoftears

IV Theives - If we can´t escape my pretty

Historien om förgrundsgestalten Nic Armstrongs avancemang till skivkontraktet lär enligt obekräftade uppgifter startat från en recension i modeblaskan Dazed And Confused, som flickvännen påpassligt försåg med en demo. Ifall det i den riktiga världen utanför skivbolagsbiografier är så enkelt, låter jag vara osagt, men jag förstår varför de nappade.

Redan på förra årets smygstart med EP'n "Day is a downer" kunde man ana en svulstig gitarrpop som lutade sig mycket mot sång och gitarrdueller i värsta Cooper Temple Clausle- andan. Utan förbehåll överraskas jag inte heller när Noel Gallagher öser superlativ för Nottingham-kvartetten. Ifall jag även påstår att bandet hittat sitt sound någonstans i korsningen mellan Hurricane # 1 och Paul Weller - förstår ni vart det barkar.

Till en början svävar jag på moln och börjar hysteriskt sjunga med så att folk i parken på väg till kontoret vänder sig om och fnyser åt mig. När den inledande entusiasmen lägger sig målar fyramannabandet upp en påtaglig powerpop som doftar tidlöst gitarrskrammel. Oförargligt, men ändå hemtrevligt. IV Thieves har en styrka att snickra ihop låtar och fungerar habilt trots sin oförargliga aura. Det trista med debutalbumet är dock att det inte fyller upp rummet hur mycket jag än vrider upp volymen. I och för sig är det skönt med melodier som inte kräver för mycket uppmärksamhet, men jag vill bli berörd.

Textmässigt finns de vanliga kärleksbekymren med som i "Take this heart" och "Die in love". Visserligen tuffar de på, men tyvärr saknas den lilla extra gnistan och tyvärr lyfter de lite för sällan för att bli en riktig fullträff. Bluestolvan "Have Pity" skiner dock upp, och molnen på pop-himlen skingrar sig. Plötsligt passar alla beståndsdelar som jag lite för ofta saknat innan. Även den inledande singeln "You can´t love what you don´t understand" och även "The Sound and the fury" bländar mig med brillianta melodikrumbukter som slutligen får mitt svaga hjärta att ändå längta till nästa skiva.

You just a child on your one
and don´t you wonder around all alone
to catch a death fight in the unknown
there´s nobody out there

Betyg: 3 av 5
Text: Daniel Robertsson
Länk: myspace.com/ivthieves
Texten tidigare publicerad på
www.revolver.nu

Dj-set Club Distrotion 5 april

Hade det exclusiva nöjet att slänga käft med club distrotion fansen i påskas och gav dem denna hitkavalkad. Är sugen på mer dj-set så säg till så kanske vi kan boka en uppföljning?

Dj-set Club Distrotion 5 april av danielfrilans (Situation Stockholm, Rockharder)
Leeches - Sparzanza

Dirty Deeds Done Dirt Cheap - AC/DC

Such Is Life - Alabama Thunderpussy

Lickin' - The Black Crowes

Stop - Black Rebel Motorcycle Club

Heresy - Nine Inch Nails

Daddy Can Dance - Captain Murphy

First Date (Us Radio Edit) - Danko Jones

Collision - Faith No More

Dirty Black Summer – Danzig

Killer Bees - The Datsuns

The Twist - Fingerspitzengefühl

Holiday In Cambodia - Dead Kennedys

On The Way - Dinosaur Jr

The Rock & Soul Fever – Dollhouse

Take It Off - The Donnas

Bag It Up - The Mighty Roars

Born A Legend - Dozer

I Want You So Hard (Boy's Bad News) - Eagles Of Death Metal

Someone New - El Caco

Black Stars - Enter The Hunt

Revel In Flesh - Entombed

Get Out - Faith No More

The Twist - Fingerspitzengefühl

Ten cent dynamite - Five Horse Johnson

Reversed - Gluecifer

Million Ways (Spanish Version) - Harms Way

Hatebreed - Supremacy

99 - The Haunted

Delial - Aereogramme / Isis

FOR WE ARE DEAD - JR EWING

Black Book Lodge - Gluecifer

Go With The Flow - Queens Of The Stone Age

Bos - Just D & Clawfinger

Charmer - Kings Of Leon

Boots (Original Melody) - Lee Hazlewood

La Espada En La Piedra - Los Natas

Viscera eyes - The Mars Volta

The Talking Horse - Melvins

Muffin Man - The Mighty Roars

Against The 70's - Mike Watt

Señor Peligro - Ministry

So High, So Low - Mondo Generator

The Right Stuff - Monster Magnet

Parasite - Mustach

Mechanisms Of Stands Still - Neaera

Black Hate - Necrophobic

The Hand That Feeds - Nine Inch Nails

Rape Me - Nirvana

Walk in the park - Order of isaz

[Be My TV] - Peace, Love & Pitbulls

Shoot Speed/Kill Light - Primal Scream

Shake Your Blood - Probot

If Only - Queens Of The Stone Age

Back - Raised Fist

2:13 - Revolution Riot

So Dressed Up - Sator

Hat, klass och rang - Skitsystem

Before I Forget - Slipknot

100% - Sonic Youth

It Ain'T Free (Living In A Bubble) - The Soundtrack Of Our Lives

Leeches - Sparzanza

Children shouldn´t play with dead things - Sparzansa

From Dusk Till Doom - Stonegard

Abused by abused - The Thermal Detonators

Pick It Up - Thunder Express

Point And Click - Tomahawk

Blood Witch - Melvins

Burial Waters, Deepsome Graves - Torchbearer

Age of pamparius - Turbonegro

Giles - Unearth

No One - Unsane

Keep Fishin – Weezer

Closer - Nine Inch Nails

Hurt - Johnny Cash

Hung My Head - Johnny Cash

I Never Picked Cotton - Johnny Cash

Jackson - Johnny Cash & June Carter

p.s låtordningen är inte riktikgt rätt men men någon som minns bättre hör gärna av er.

Sahara Hotnights ”Kiss & Tell”

Kitschigt högklackad 80-tals rock möter mina öron och definitivt ett moget sound sprider ut sig under den knappa 35 minuter som dessa brudar bjuder upp till dans. Att The Runaways och The Faces gjort intryck på denna norrländska kvintett under denna resa kan jag inte helt bortse ifrån, och det är kul och intressant till en viss utsträckning. Känner mig en aning schizofrent inställd till albumet, som dels är mycket kompetent framfört och inte minst har en hög lägsta nivå av 3 minuters stänkare.

Tyvärr lyser bandets hits med sin frånvaro och jag tror att det kan sätta krokben för den oinvigde, men för de redan vunna fansen kommer detta utan tvivel vara det bästa som släppts hittills. Därför är jag inte lika övertygad om att den kommande utlandslanseringen kommer gå lika smidigt som i norden. Avslutningsvis utgår en extra eloge till bassisten Johanna som helt klart genomgående svänger loss ordentligt med sin Fender och får mig att vicka på höfterna och böja på nacken och utbrista ”Go, Go, Go, Girls”.

Text: Daniel Robertsson
Betyg: 3 av 5
Länk: www.myspace.com/saharahotnights
Releasedatum: 2004 05 19

Isis + Aereogramme – In the fishtank 14

Kort och gott går "In the fishtank"-serien ut på följande: Flamländska musikdistributören Konkurrent bjuder in band de hedrar, som är på turné i eller runtomkring hemlandet, stänger in dem i en studio i två dygn och ger ut alstret på skiva. Modellen har låtit artisterna tjänstgöra kvickt och nydanande. Tidigare band som figurerat i följetongen är bland andra Nomeansno, Sonic Youth, Tortoise och Jaga Jazzist.

På knappa 25 min blandar Los Angeles kvintetten Isis och Glasgow kvartetten Aereogramme sina kloka hjärnor ihop i tre splitter nya epos som svävar fram som inuti ett akvarium. Att båda banden härstammar ifrån gitarrbaserad metall är ingen nyhet, men att de här svävar fram som om de vore uppfyllda av naturkrafter är minst sagt spännande. Parallellerna till Björks ”Medùlla” är närvarande med låtarnas diffusa framtoning som på dunkla ljudmoln levereras gång efter gång en snöklädd urkraft. Detta utan att för den delen tappa varken fokus eller riktning. Att konstellation samspelar är det ingen tvekan om, men om jag skall ha några invändningar på denna trespårs historia så spretar väl spåret ”Delial” en aning ut från inledande ångestattacken ”Low tide” och avslutande seglatsen ”Stolen”.

Detta är på flera sätt en bra öppning för alla er som missat Isis och är lite nyfikna på vad det kan snickrar ihop för spöklika epos. Samlingsverket synkroniserar två intressanta band som så många gånger tidigare i denna serie som håller ledord som nyfikenhet och glädje i framkant. Även fast höstdimmorna ligger täta på denna fisketur, så råder det inget tvivel om att jag ser fram emot att fiska upp nr 15 med stor entusiasm.

Länk: http://www.konkurrent.nl/
Isis: www.sgnl05.com
www.aereogramme.co.uk
Text: Daniel Robertsson
Betyg: 4 av 5

Tidigare publicerad på www.revolver.nu

Watain – Sworn to the dark

Bortanför liksminket och blodplasman finns en rabiat extremism och en total lydnad inför den hornbeprydde idolen, som man på inga sätt finner hos de regionala helgsatanisterna. Bandet tjänar Djävulen och förkunnar hans glosor lika entusiastiskt som en troende från Livet ord. Men den grundläggande skillnaden är att stockholmarna gör det så trovärdig skrämmande, att jag för en gångs skull baxnar av avund. Texterna är allt annat än det sedvanliga black metall-sörjan om Den onde, och det känns att rejält med tid har lagts ner på lyriken av dessa salvor.

Medan debutplattan höll sig inom gränserna för den underjordiska scenen med en relativt råbarkad produktion lämnar tredje skivan "Sworn to the dark" den upptrampade stigen och hittar en alldeles egen plogfåra på den vänstra handens väg. På avslutande stycket Stellavore förkunnas de onda psalmerna med sådan inlevelse att jag med stor omsorg blir totalt hjärndöd av den sylvassa ljudbilden. Faktum är att inget kristet band i världen skulle kunna krossa mitt inneröra med sådan styrka som Watain just nu. Avspisas med andra ord i lagom doser och rekommenderas inte för lättskrämda individer.

Text: Daniel Robertsson

Betyg: 4 av 5

Länk: www.templeofwatain.com