Bortanför liksminket och blodplasman finns en rabiat extremism och en total lydnad inför den hornbeprydde idolen, som man på inga sätt finner hos de regionala helgsatanisterna. Bandet tjänar Djävulen och förkunnar hans glosor lika entusiastiskt som en troende från Livet ord. Men den grundläggande skillnaden är att stockholmarna gör det så trovärdig skrämmande, att jag för en gångs skull baxnar av avund. Texterna är allt annat än det sedvanliga black metall-sörjan om Den onde, och det känns att rejält med tid har lagts ner på lyriken av dessa salvor.
Medan debutplattan höll sig inom gränserna för den underjordiska scenen med en relativt råbarkad produktion lämnar tredje skivan "Sworn to the dark" den upptrampade stigen och hittar en alldeles egen plogfåra på den vänstra handens väg. På avslutande stycket Stellavore förkunnas de onda psalmerna med sådan inlevelse att jag med stor omsorg blir totalt hjärndöd av den sylvassa ljudbilden. Faktum är att inget kristet band i världen skulle kunna krossa mitt inneröra med sådan styrka som Watain just nu. Avspisas med andra ord i lagom doser och rekommenderas inte för lättskrämda individer.
Text: Daniel Robertsson
Medan debutplattan höll sig inom gränserna för den underjordiska scenen med en relativt råbarkad produktion lämnar tredje skivan "Sworn to the dark" den upptrampade stigen och hittar en alldeles egen plogfåra på den vänstra handens väg. På avslutande stycket Stellavore förkunnas de onda psalmerna med sådan inlevelse att jag med stor omsorg blir totalt hjärndöd av den sylvassa ljudbilden. Faktum är att inget kristet band i världen skulle kunna krossa mitt inneröra med sådan styrka som Watain just nu. Avspisas med andra ord i lagom doser och rekommenderas inte för lättskrämda individer.
Text: Daniel Robertsson
Betyg: 4 av 5
Länk: www.templeofwatain.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar