Disfear – Live the storm

Dessa punksvin firar inom kort tjugo år som band ifall vi räknar det tidiga staplande stegen under namnet Anti-Bofors. Efter att ha beskådat konstellationens stiga upp på scenen blir jag återigen övertygad att detta måste vara ett gäng mysgubbar som garvar åt det mesta. Att durkrivet mata på d-takt om och om igen med leenden som klistrande på läpparna är nästa svårt att ta på allvar.

Det finns god anledning att ryckas med i glädjen bandet sprider i radonstinkande The Cage eller In Exodus. Faktum är att börja året med en stor portion Disfear är utan tvekan uppiggande och nyttigt efter som lyriken kravmärk deklarerar fred på jorden och vegetarisk kost. Gitarrmolnen som riffmonstren Ulf Cederlund och Björn Pettersson spyr ut är så runda i kanterna att jag inte kan låta bli känna rattmuffen under handflattorna. Skål och gott nytt punkår på er.

Text: Daniel Robertsson

Publicerad i Situation Stockholm nr 127

Solskugga - Swimming without webbed toes

Pretentionerna är det definitivt inget fel när album debuterande sångerskan Solkugga dyker ner i sitt synthav. Att den finska operametallen inspirerat skivan är uppenbart men tyvärr fastnar inte den mekaniska ljudbilden på min trumhinna. Folklore doften sprider ut sig över på så gott som samtliga spår med ett vemod som inte skall underskattas.

Efter otaliga lyssningar blir jag inte riktigt klok vad motivet bakom denna pompösa seglats har för slutdestination. Det är nästan som om entonigheten i sångstämmorna om och om igen fastnar i en alltför tapetklistrad risgrynsgröt.

Nu skall ni inte tro att jag totalt avfärdar potentialen för denna kolsvarta korp. För med lite turnerande och en ökad trygghet i de höga registren kommer Solskugga äta vilken idolvinnare som helst tillfrukost. Friskt vågat.

Text: Daniel Robertsson

Publicerad i Situation Stockholm nr 127