Bästa låtarna 2006

Året som onekligen kunnat skörda en lista på minst trettio låtar, när jag tänker efter. Myspace och you tube har verkligen ökat demokratin i musikvärlden, men inte utan en ledsagare i cyberrymden som exempelvis Revolver. Låtarna har ingen som helst inbördes rangordning däremot placerade så det passar på en skiva. Tillsist skall jag nämna att det var det ytterst nära att Beck, Fingerspitzengefühl, Scissor sisters, Gnarls barkley, The twilight singers och The mars volta kvalade in, vilket jag inte skall glömma att understryka. Kort sagt håll tillgodo och tack för i år.


Klaxons ”Atlantis to Interzone”
Från singeln ”Atlantis ton interzone/4 Horsemen of 2012” (Merok)
Samtidigt som Daniel Craig tar på sig 007 kostymen blir jag helt nermejad av denna Londonbaserade ny-rave-trio. De skyfflar på utan någon som helst prestationsångest och spelningen på årets Iceland airwaves festival var definitivt ett av de vassaste ögonblicken i år.


Metric ”Poster of a girl”
Från albumet “Live it out“ (Last gang/Border)
Kanadensarna får allt att framstå som så självklart när de lämpar över ett album som inte har en enda svag punkt. Tvåspråkigheten i denna hit rister dock djupast i mitt hjärta, frågan är bara vad vänta du på?


Britta Persson ”Bellamy straat straat”
Från “Top quality bones and a little terrorist” (Amigo musik/Bonnier)
I slutet av sommaren firade Britta skivsläppet på restaurang Landet vid Telefonplan så till den höga grad att flertalet beundrare svimmade under hennes korta framträdande. Det är vad jag kallar äkta.


Don´t be a problem “Perfect problem”
Från “Ho ho EP”(Headstomp)
Systrarna Weibull värmde även upp den där kvällen på Landet innan Britta Persson utan någon genomgående framgång i mina ögon eller öron. När däremot skivan ”Ho ho Ep” dök ner i brevlådan med årets intelligentaste biografi, tinade dock mitt inre. Kanske inte de mest originella låtarna men väl värt att investera för alla som har fått blodad tand för The Knife. Festligt för alla som diggade Fidget en gång i tiden för denna skara förvaltar pop estetiken så smakfullt att det förslår.


Melvins “The Talking Horse”
Från “A senile animal” (Ipecac/Border)
Att utöka sättningen med ytterligare en trummis är smått egensinnigt. Redan 1985 började seglatsen för Washingtons vansinnigaste rockband som är värd all beundran. ”A senile animal” är inget undantag, utan ett elegant konststycke i rytmer och fläskiga cirkuskonster på gitarrhalsen. Nyårsfest är ordnad - var så säker.


Skitsystem ”Hat, klass och rang”
Från ”Stigmata” (Havoc/Sound pollution)
Denna rännsten känga briserar i kölvattnet på allt vad politisk ”allians” betyder. Gitarristen Fredrik Wallenbergs frenesi att engagera sig för de svaga i samhället är värd all beundran och respekt. Fredrik Reinfeldts ledmotiv till 2010 är med andra ord här för att stanna.


Otto von Schirach ”Tea bagging the dead”
Från “Maxipad detention” (Ipecac/Border)
Årets mest svårlyssnade platta alla kategorier men även den intressantaste där ingen lämnas oberörd. Mångsysslaren Kuban/Tysk/Amerikanen Otto lyckades även presentera en oförglömlig konsert en sen oktober kväll i Reykjavik, trots den svaga publiktillströmningen.


Torchbearer ”Burial Waters, Deepsome graves”
Från “Warnaments” (Regain/Triada)
Lyriken doftar krutrök och i samspel med omslagets krigsfartyg känns detta somhämtat från en discovery dokumentär. Detta påminner om ett soundtrack som dockkan leva utan visuellt komp, på med flytvästen och hissa segel med andra ord!


Order of isaz “Walk in the park”
Från “S/T” (Demo)
Någonstans bakom spärrarna vid Skanstulls tunnelbanestation i huvudstaden huserar denna svartbekläda kvartett. Att de är upp till tänderna beväpnande med nedstämda riff ochfinska syntslingor spelar ingen roll. För de levererar ett korståg av bombastisk rock som får The Killers att kissa på sig. Detta smakprov lovar gott inför nästa års eventuella debutalbum, under förutsättningen att de får arslet ur replokalen förstås.


Jarvis “Fat children”
Från “S/T” (Rough trade/Border)
Med klockspel och en hel armada av percussion instrument klingar det minst sagtlovande om denna solodebut. Att dessutom Jarvis dyker upp på Berns 2007är med andra ord ytterligare en anledning att lyssna lite extra på denna rockrökare.