Med ett stort lass knytnävssångest satte bandet standarden högt med debutalbumet Youth is wasted on the young känns tidlöst tonårsnaiv så här tio år senare. Sedan dess har bandet pliktskyldigt släppt ifrån sig otaliga singlar och tre fullängdare utan att hitta den där extra nerven. Trots att visa ljuspunkter har skådats har jag något besviket vinglat hem från skivaffären med tre ljumma skivor. Denna gång har den kreativa processen varit så omåttlig att bandet tillsammans producenten Ebbot Lundberg släppt alla tyglar och bjuder på ett dubbelalbum med hela 24 stycken pärlor.
Förutsättningslöst verkar konstellation lekt fram denna odyssé av Beach boys doftande partyskrammel. Att de vokalinsatserna förutom Ceasar Vidal denna gång delats broderligt tillsammans med trummisen Nino Keller och gitarristen Jocke Åhlund låter kalasbra och trots en total speltid på över sjuttio minuter, vilket är långt i dessa sammanhang, lyckas Caesars utan förbehåll hålla intresset uppe. Producenten har denna gång fått skutan på rätt köl och dimridåerna av farfisaorglar sitter som handen i handsken. Betryggande känns i detta fall långt ifrån enformigt.
Text: Daniel Robertsson
Länk: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=13795039
http://www.doloresrecordings.com/nyheter.htm
http://www.doloresrecordings.com/nyheter.htm
Texten publicerad i Situation Stockholm 2008 nr 129
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar