För att sluta cirkeln återvänder gruppen till rötterna och bjuder på sista skivan på en kavalkad av gamla godingar. Att bandet väljer att avsluta karriären med ett eget blandband där doldisar från huvudstaden som The Robots, Turpentines och The Demons står som låtskrivare, känns på pappret som ett lysande genidrag. För fjärde gången sitter Chips Kiesbye bakom spakarna och ljudbilden är sig lik. Redan på förra skivan Rock & roll is dead signalerade gruppen att slutet var inom räckhåll.
Att avrunda karriären med hedern i behåll vore kul, men trist nog är denna livlösa samling lika stendöd som bandets framtid. Det rister och frustar inom mig att meddela följande men denna skiva känns från först till sista stund som att autopiloten är påkopplad. Låtarna är i sitt originalutförande betydligt mera naiva och taggiga, där misslyckas The Hellacopters att få adrenalinet att pumpa.
Låter det bittert? Inte det minsta. Bandet som hunnit med nästa 30 singlar och i hög grad gödslat oss med flinkrock under längre tid och förtjänar trots allt en skål för lång och trogen tjänst. Vila i frid.
Text: Daniel Robertsson
Bildlänk: http://www.hellacopters.com
Tidigare publicerad 2008 i Situation Stockholm nr 130
Bildlänk: http://www.hellacopters.com
Tidigare publicerad 2008 i Situation Stockholm nr 130
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar