Ny fotobok bjuder på stockholmsversion av Västindien

I mitten av maj släpper fotografen Kalle Assbring rastaboken ”Outernational – En berättelse om Trinity soundsystem”. Redan 2001 föddes idén att dokumentera svenskt reggae. Efter otaliga försök att hitta några som ville ställa upp, stötte han tillslut på Stockholmskvintetten Trinity Soundsystem på en spelning vid slakthusområdet. Sound systemkulturen kommer från Jamaica och består av ett ljudsystem med en grupp dj´s som toastar och peppar publiken.

Fotoboken visar upp de fyra medlemmarna Daddy Boastin, Ike, Fabulos och Dj Flars i deras något annorlunda vardag som en turnerande reggaeakt. Rastakulturen och i synnerhet rastafarireligionen har länge fascinerat fotografen, det började redan under 1980-talet då Kalles far fotografen Göran Assbring avled under Eritreanska inbördeskriget under en reportageresa. Rastafarireligionens frälsare är Haile Selassie och härstammar från Etiopen som indirekt var ena delen i kriget.

Genom ett garage i närheten av Södra latin tar vi oss via diverse bilskrot och nerklottrade portar till fotostudion där boken har arbetats fram.

Vad är detta?
- En fotobaserad bok med text. Ett porträtt av reggae som subkultur. Trinity soundsystem är ett nav i denna subkultur i Sverige. De är de äldsta och härstammar till stora delar från Karibien och har levt där innan de kom hit och fortsatt spela här.

I och med samarbetet med Nils Åkesson som bidragit med texten i boken, delades materialet upp så att varje person har sitt eget kapitel, där medlemmarna några av dem föräldrar följs såväl i vardagen, som till munhuggande på scen. Boken bjuder även på några inslag av reportagekaraktär där vi får följa med dem på en rad spelningar i Tyskland men även på en bisarr raggarträff i Västerås.

Med tanke på att reaggekulturen ofta starkt förknippas med marijuana, har du några moraliska betänkligheter med att lyfta den delen av reggaekulturen?

– Både ja och nej, bilderna i boken beskriver medlemmarnas vardag under en längre tid, och det röks det en hel del, men det är definitivt ingen glamorös bild jag ger. Det är i slutändan upp till betraktaren att avgöra detta. Boken berättar både fram - och baksidan av ett liv i ett sound system.

Vad händer i framtiden?
På bokmässan i september blir det ett föredrag och eventuellt en utställning från min sida. Vid sidan av vanliga kommersiella fotojobb, behöver jag en ventil. Kanske dyker jag ner i en annan subkultur? Nyfikenhet är det som driver mig. Varför väljer människor att viga sina liv åt en speciell subkultur?

Text: Daniel Robertsson
Länk: www.assbring.se
Tidigare publicerad i Situation Stockholm maj 2007

Dexter jones circus orchestra ”Side by side” ***

Med minst tjugo strängar rider denna rockcirkus in i min hjärna. Förkärleken till sträng instrument slutar titt och tätt för framåt lutat, i synnerhet när distpedalerna är inställda på max. Så är dock inte fallet denna gång, orkestern visar på stor precision och lunkar på i ett trivsamt tempo. Men vem vill egentligen ha ett hemtrevligt rockband i stereon?

Måhända fattar jag trögt, men den nerv som de tre elgitarrerna gång på gång bygger upp är dynamisk och kittlande, men varför inte vräka på mera? Att konstellation har sina rötter i de norrländska tallskogarna förvånar med andra ord föga. Soundet känns igen från 1000 $ playboys och Lars Bygdens soloutflykter, och visst är det kompetent framfört, men lite extra krydda frenesi skulle inte skada.

I conceptual ways vältras vi runt i en lyrik som spyr galla över ljudföroreningar på de reklamfinansierade radiostationerna, och ur den synvinkeln välkomnar jag snarast att Dexter Jones sprider sitt virus i etern.

Text: Daniel Robertsson
Betyg: ***
Länk: www.fuzzoramarecords.com
myspace.com/dexterjonescircusorchestra

Pepping Tom S/T ***

Vägen till denna debut har tagit tid och väntan har inte varit förgäves den saken är helt klar redan efter en enda lyssning. Att envåldshärskaren Mike Patton har tagit in en hel drös gäster i kullisserna är ingen underdrift . Tanken att både storheter som Norah Jones och Massive Attack samsa med Amon Tobin och Odd Nosdam är spännande.

I inledande ”Five seconds” vräks vi ut i en virvelvind med Odd Nosdam som för tankarna till ett tvetydligt Disneyland med massor av onda clowner. Men också sköna eftertänksamma partier som för tankarna till filmen ”Collateral” där Jamie Foxx glider runt i pampigt ett Los Angeles. Resultatet är dock förvånansvärt spikrakt, dynamiken i såväl samplingar som rösten är nog avvägt, kanske till och med för lågmält på sina ställen.

Med hjälp av Kid Koala levereras en suggestiv soppa i ”Celebrity death match” med såväl funk som nittiotals elektronika där munhuggandet för tankarna till en filmisk fiskgryta av dels sylvassa gitarrer, gigantisk trummor och massor av skönt dj-ande.

I ”Caipirinha” glider brasilianska Bebel Gilberto in med en bossanova dräkt och förför lyssnaren med en bombastisk tango. Kyrkorgeln som Patton ofta tar till gör att min tankar vandrar iväg till en redig vägkrog fylld av vitabönor och fläsk.

Sammanfattningsvis håller denna skiva ihop mycket p.g.a. av den strama produktionen och arrangemangen som fokuserar på sången och låter övriga instrument backa upp MR Patton snarare än att briljera. Detta är befriande och det märks att den vokala betoningen gör att magin finns där hur mycket jag än dissekerar detta verk.

Betyg: 4 av 5
Länkar: http://www.ipecac.com/
www.myspace.com/peepingtomispatton

Biografi
Hittade ett skönt citat ur Andreas Hanséns Tomahawk recension på revolver.nu
”Dessutom driver han numera sin egen etikett Ipecac Recordings, där band som kultförklarade stökrockarna Melvins numera fått fullständigt fritt spelrum att hitta på vad fan de vill. Bara det är en kulturåtgärd som borde belönas med någon form av Nobelpris”.

Peeping Tom, ett band som enligt Patton själv skall vara betydligt mer mainstream än Fantômas och Mr. Bungle.