Guns and Roses - Chinese Democrazy **

780 veckor senare har äntligen bandet, eller rättare sagt Axl Rose, fått fingrarna ur kakburken och levererat femton mastiga låtar. Förhandsnacket inför denna skiva har varit så omfattande att jag omgående fokuserar på hur det låter:

Tja, en rödhårigman iklädd vit frack vid en vit flygel, sjunger om samhället som han uppfattar det. Mr Rose svänger sig även med mänskliga betraktelser från sin ranch i hymnen I.R.S om CIA och FBI och andra statliga myndigheter. Skivan känns genomgående så daterad och mossig att jag då och då somnar mitt emellan sliskiga stråkar. Det riviga rockriffen från förra skivan Use you´re illusion är puts väck.

Trots all min ilska finns det något smakfullt och alldagligt över skivan och hur mycket jag än ogillar Axl Rose så är han en rocksångar av mycket hög klass. Rösten är totalt intakt och enastående vass på hans karakteristiska vis.

Medans de forna bandmedlemmarna huserar i Velvet Revolver och fokuserar på quinoa och styrketräning. Läxar Axl Rose upp omvärden med att härom året bita en vakt i ryggen efter att ha beställt in 100 flaskor Jack Daniels på vårat Café opera. Något bladig fram åt nattkröken fastnar han i en fyllecell på Norrmalm och får hosta upp åtskilliga tusen lappar för att kunna lämna landet. Det är vad jag kallar HÅRDROCK. Herre gud, vem gör det idag? Inte ens självaste Ebbot Lundberg skulle kunna mäkta med denna bedrift.

Det finns en rad vackra detaljer på skivan som Dizzy Reeds pianoklinkande och Robin Finks gitarronanerande. Produktionen är större och fetare än Ikeas årsomsättning, och det borde man kunna kräva efter nästan 15 års fixande och trixande. Att detta är världens dyraste skivinspelning råder det heller ingen tvekan om med en slutnota på över 100 miljoner svenska kronor. Det är ett skämt och en tydlig vink om att allt inte står rätt till i Mr Roses huvud.

Förvänta dig inga underverk, men den funkar precis som en plankstek med en stor öl. Förresten skulle jag hellre satsa pengarna på en bit mat och ladda ner skivan på nätet för omslagets trista bilder är definitivt inget att ha. God jul.

Betyg: **
Text: Daniel Robertsson
Länk: http://www.myspace.com/gunsnroses

Tidigare publicerad i dec nr av Situation Stockholm

Anna Ternheim – Leaving on a mayday ****

Med stora penseldrag målar låtskrivaren Anna Ternheim upp en sagovärld som är svår att sticka håll på.

Tillsammans med konstären Helena Blomqvist skapar denna tredje giv en julstämning som och en enhet som är lika sylvass som direkt. Ni som sett förra skivan ”Seperation Road” vet vad jag talar om, där Jonas Linells mörk blåa fotografier gav oss en svalkänsla. Omslaget denna gång ackompanjera musiken snitsigt. Allt för sällan med dagens digitala musikförpackningar återfinns en röd tråd mellan design och ton.

Anna Ternheim däremot går i motsat riktning och blir mer och mer egensinnig ju längre tiden går. Trots att sångmelodierna är tydliga och rösten är välbekant, lyfter denna sakarala samling låtar sig långt över genomsnittet. Att hennes resa till New York befruktat uttrycket råder ingen tvekan om. När jag för ett par år sedan träffade henne på en herrgård i djupaste skåne funderade jag efteråt på vad som gör henne så mystiskt. Svaret har jag fortfarande inte funnit svaret på. Men att hennes artisteri består av stor integritet och svärta råder det inget tvivel om. Att jag även fått årets julklapp, känns stort.

Betyg: ****
Text: Daniel Robertsson

Länk: http://www.annaternheim.com

Tidigare publicerad i dec nr av Situation Stockholm

Soundtrack skyndar långsamt....

I börkan av november är det dags för The Soundtrack of Our Lives att släppa lös femte albumet Communion.

I ett litet sekelskifteshus vid Klevgränd vid Slussen möter jag gitarristerna Ian Persson och Mattias Bärjed och basisten Kalle Gustavsson-Jernholm.
Alla tre har under skivproduktionstiden även komponerat filmmusik för olika svt-produktioner. Arbetet med skivan har tagit gott om tid med tanke på att förra fullängdaren Origin vol 1 kom för fyra år sedan. I och för sig är det ett dubbelalbum och Kalle Gustavsson-Jernholm invänder mot mitt påstående att bandet arbetar långsamt.
– Jag tycker inte vi jobbar sakta, säger han. När väl Ebbot Lundberg plockat ut de 24 låtarna av vår digra låtskörd och arbetet äntligen satte igång i min studio, så tog det inte så lång tid. Jag tror det landar på ungefär ett halvårs arbete. Med tanke på att vi spelat in ett dubbelalbum känns det rappt.

Mattias Bärjed vann nyligen pris för sitt arbete med filmmusiken till serien Upp till kamp i tävlingen Prix Italia. Han lutar sig en aning tillbaka i femtiotalsfåtöljenoch lyssnar till diskussionen och inflikar:
– Till skillnad från tidigare skivor kändes arbetet med denna skiva mera strukturerad, för Ebbot har en överblick som ingen av oss andra har. Så vi bestämde att han fick välja och vraka. Eftersom jag och organisten Martin Hederos bor i Stockholm ville vi ha ett mer strukturerat inspelningsschema än tidigare.

Albumtiteln för tankarna till katolska kyrkan. Finns det ett samband?
– Jag älskar symboler från just den sydeuropeiska kyrkan, säger Ian Persson. Och tanken att vi som lever i det kristna samhället har en samhörighet förde i vilket fall mig in på denna titel.
Mattias Bärjed, som sedan tidigt nittiotal är bosatt i Stockholm och under några år i Vaxholm, gillar doften av tunnelbanan och är tillsammans med Ian Persson och Ebbot Lundberg låtskrivare i bandet.

Mattias Bärjed har nu flyttat till kvarteren runt Skanstull och jag undrar varför han övergett Roslagen.
– Jag separerade, så det var naturligt att återvända till stan, säger han. Men jag saknar Tenö. Det är en hel del man får offra som musiker med tanke på att vi turnerar flitigt.

Text: Daniel Robertsson

Foto: Tomasz Swesciak

Länk: www.situationsthlm.se

www.tsool.net

p.s. 26 november fyller bandet upp Cirkus på Djurgården, då har du chansen att själv avgöra ifall The Soundtrack of Our Lives lyckats

Frida Hyvönen – Silence is wild *****

Som klippt och skuren ur en Greta Garbo film kan man hitta Frida Hyvönen med fingrarna på pianot i baren. Hennes svulstiga och sakrala ljudbild vittnar om otaliga timmar ute i den norrländska ödemarkerna ditt hon flyttade efter otaliga turnéer och en sväng i en lya söder om söder. För ingen artist som jag känner till har varit så uppriktig med sin hemlöshet, eller snarare hennes ovilja att fastna i ett boende eller fastna över huvudtaget. Lyriken på debutalbumet Until death comes slog ner som en bomb i mitt bröst med nakna beskrivningar över kärlek, män, djur och gud vet vad.

I många fall upplevs den engelska språket som distansering, men inte i fallet Frida. Hennes sätt att lätt och ledigt arbeta fram fras efter fras känns spontan och träffsäker. Vardagsbetraktelser radar upp sig i sång efter sång så även denna gång. Till en början rulla allt på i makligt tempo, lite tryggt och säkert med en vakande Nina Simone i bakgrunden. Men efter en tids lyssning etsar den en detaljen efter den andra fast i bakhuvudet.

Lyrikens lätta framtoning som milstolparna Scandinavian Blonde och December värmer inombords med flertalig smarta vändningar. Skivans skevheten tillsammans skickligt pianospel övertygar, inte ett öga torrt.

Betyg *****
Text: Daniel Robertsson
Tidigare publicerad i nr 136 Situation Stockholm 2008

Thyrfing – Hels Vite ***

Ute i Tyrestas naturresarvat omgruppera denna fornordiska pluton. På sjätte given delas lyriken mellan svenska och engelska. Flertalet syntar, ekon och pampiga körer skanderar ”Förruttnelse, frihet och jordelivet” och avslutar det brutal ledmotivet Griftefrid på ett förtjänstfullt sätt. Kantigt och massivt stövlar bandet på i en gyttja av stelbenta riff. Bandet som byt såväl sångare och blivit akterseglade av andre gitarristen Henrik Svegsjö, påminner nuförtiden om enmansbandets Bathorys orkaner av domedagsvisor.

Tillskillnad från föregångaren Farsotstider som gav oss enbart svensklyrik känns i jämnförelse mera punkig och livligare. På nya albumet höjs tempot aldrig över promenadtempo, och blir i långa stunder mera sövande än bombastiska. Medlemsbyten brukar ofta generera vitmamininjektioner, men i detta fall smakar rödbetssoppan för mycket mellanmjölk och fälttåg.

Avsaknaden av upptempo och den där direkta punknerven som forna sångaren Tomas Väänänen tjöt ut var briliant. Nya sångaren Jens Rydén visar dock med råge var skåpet skall stå i inälvuslitande stycket Isolation. Plutonen har trots detta en hög lägsta nivå det råder det aldrig någon tvekan om.

Betyg:***

Text: Daniel Robertsson
Länk: www.thyrfing.com

Publicerad i Situation Stockholm 2008

Verbal vensterkänga.

Under en regnig sensommardag möter jag hjärnorna bakom nystartade bokförlaget Verbal på Café Rittorno. På kvarnens uteservering för över ett år sedan slängde kulturredaktören Kristian Borg ut frågan till frilansskribenten Benny Nilsson "skall vi inte starta ett förlag?" Benny nappade tillslut på idén och under hösten finputsades idén. I september släpps debuten Bombdiplomati av Pierre Gilly den handlar om konsten att skapa en fiende. Hur USA vill framställa Iran i media.

Valet av debutbok hur gick det till?

- Författaren har under längre tid velat släppa en bok om Iran och jag kom i kontakt med honom på Tidningen Stockholms Fria där jag är kulturredaktör. Författaren har under längre tid bott i New York och intervjuat en rad amerikanska historiker, islamologer och medieforskare som alla målar upp en skrämmande bild efter 2001, säger Kristian.

Varför starta ett bokförlag?

- I dagens nyliberala samhällsklimat vill vi dra ner brallorna på högern och vara en känga i förlagsvärlden, säger Benny.

Är det erat motto?

- Vi vill vara som regnet utanför just nu. Vi har som mål att irritera resten av förlagssverige och med tanke på alla nya tankesmedjor från högerkanten kan det inte finnas tillräckligt med vänsteråsikter, säger Kristian.

Förlaget har även tankar på att ge ut en bok om punkhuset Ultra som brann ner 1988 i Handen. I samband med tjugo årsjubileumet i år hölls en konsert till minne av kulturinstiutionen Ultra. Då passade Kristian på att intervjua grundaren Tompa Eken på Café 44 som han startade efteråt. Även Benke Carlsson som gett ut boken ”Svensk punk 1977-81” är även han en av hjärnorna bakom förlaget och har under en längre tid velat lyfta fram kulturskatten Ultra och kommer bidra med texter till boken.

- Eftersom Tompa Eken behållit sin anteckningar från åren kommer boken bli helgjuten förteckning av de nästan tio år som huset var navet av svenskpunk, men än så länge är planerna för projektet inte riktigt färdiga. men vi kommer släppa minst en bok per år. Nu när vi väl börjat rota har vi hittat massa spännande manus som vi vill sätta tänderna i, säger Benny.

Finns det inte allt för många bokförlag redan på vänsterkanten?

- Vi gör som punkarna, vi gör det själva. Visst finns det bra förlag i dag, men det är inte det som är grejen. Vi vill påverka på vårt sätt och verbalförlag kommer tuta i gång den en debatten efter andra det kan du vara säker på, avslutar Benny.

Text: Daniel Robertsson
Länk: http://www.verbalforlag.se/

Tidigare publicerad i Situation Stockholm 08

Grand Magus – Iron Will ***

Från de dunkla doommetallskogarna i bajenland strax öster om björkhagens tunnelbanestation verkar denna powertrio hittat sina inspiration. Mörka melodier som på tredje albumet backas upp av en drös lättvikigare riff. Bandets sound som ursprungligen kantades av blytunga ackord är utbyta mot fleratalet brittiskt klingande toner, de brottas tillsammans med sångaren JB´s höga stämma. Mellanspelet "Hövding" känns behövlig i sammanhanget där bassisten Doktor Fox får briljera med sitt distinkta Rickenbacker ljud. Den nya trumslagaren Sebastian känns som en vitamininjektion för att ta bandets sound vidare mot nya nivåer.

Personligen är jag inte förtjust i denna heavy metall ådra som för tankarna till otaliga åttiotals storheter. Men med smygande steg lurar ton efter ton till sig och när den första frustrationen lagt sig. Finner jag mig själv vrålande "Fear is the key" nästan i höga C och jag kan inte annat än buga och konstatera att återigen har Grand Magus med rötter ända ute på Lidingö övertygar som blodtörstiga pitbulls. Vackert.

Betyg: ***

Text: Daniel Robertsson
Länk: www.riseaboverecords.com

Tidigare publicerad i Situation Stockholm juli 08

Sonic Syndicate - Love and other disasters *

Bröderna Sjunnesson och kusin Robin utgör kärna för detta ny-metall orakel som på korttid nått stora framgångar. Förra årets vinst i skivbolagets Nuclear Blast talangjakt har fått fart på såväl turnérande som skivproduktion. Att otaliga metallkids möter denna kvintettet i reklamradion och de glassiga metalltidningarna borgar inte för intelligent låtsnickeri. Bandets frenesi piggas upp av den kvinnliga bassisten och körsångaren Karin Axelsson som onekligen bidrar med lite nerv.

Problemen med gruppens kompositioner är att dynamiken känns totalt frånvarande och de stelbenta försöken att svänga blir ofta krystade. När jag däremot kikar på en rad liveklipp känns det som en rad frågetecken rättas ut. I framtiden kanske även studiomaterialet kommer att svänga för att trots att detta är orkesterns tredje fullängdare känner jag mig snuvad på konfekten och ber dig att undvika detta in i det längsta.

Betyg: *

Text: Daniel Robertsson
Länk: www.sonicsyndicate.com

Tidigare publicerad i Situation Stockholm sept 08

Slipknot - All hope is gone ***

Fyra år efter senaste given har det Iowa baserad niomannabandet omgrupperat efter flertalet medlemmar testat vingarna i nya konstellationer. Med nydesignade masker bränner bandet på inledningsvis i ett högt tempo som om inget nytt hade hänt. Men kanska fort märks det att sångaren Corey Talior och gitarristen James Roots utflykter i Stone Saur som med ett något mera tillbakalutat metallsound nu influerat modergruppen.

I powerballaden Snuff bjuds det upp till att lyfta upp tändarna mot taket och svaja i takt i något som kan liknar mera åttiotals Scorpions än det bestialsika avslutande titelspåret All hope is gone. Hur mycket jag än försöker att glömma det något trötta liveupplevelsen för ett par år sedan då gruppen besökte Stockholm och Hovet, har bandet många intressant strängar som facinerar metallpubliken.

Deras visuella nyfikenhet att skapa kaos och nu även kunna skön sjunga utan att tappa trovärdighet ger ett schizofrent intryck. Men när det rensas på inledningsvis i Gematria finner jag ingen anledning till att tvivla. Utan tvekan ett måste i hösten skivflod.

Betyg: ***

Text: Daniel Robertsson
Länk: www.myspace.com/slipknot

Tidigare publicerad i Situation Stockholm sept 08

Backyard Babies - Backyard Babies *****

I och med förra skivan People like people like you..... höjdes min förväntningar avsevärt. I producentstolen satt Nicke Andersson som lyckades kräma ut ett moget och välspelande band som utan hämningar lyckades förena ilska och harmonier på ett utsökt vis. Denna självbetitlade färsking fortsätter i detta hjulspår och sångduellerna mellan Andreas Tyrone Svensson alias Dregen och Nicke Borg detta blir bara vassare och vassare ju äldre bandet blir.

Gruppen som med tiden visar sig vara ett årgångvin med rang har rönt stor respekt bland otaliga rockstofiler utanför vårt land och enträget manglande på vägarna visar sig vara mycket lyckat. Styrkan att spela så lite som möjligt och ändå få fram sväng och frustration är få förunnat att pricka in, och min tidigare skepsism mot bandets sound och utstrålning är nu på allvar begraven brevid Estonia. Stänkaren Fuck off and die är bara en i raden av lysande duetter på denna giv som onekligen bör fastna i alla mediespelare oavsett ålder eller kön.

Text: Daniel Robertsson
Betyg: 5 av 5 (SSSSS)
Länk: www.myspace.com/backyardbabies

Tidigare publicerad i Situation Stockholm sept 08

Knapp karlsson bjuder rospiggarna på södermalm?

Krog: Joakim Karlsson insåg efter en knepig producentroll på Teaterbrunnsgatan fyra att livet på skäret kanske kunde vara något. 2005 smygstartade han Knapp Karlsson på Barnens ö i Roslagen, nu två år senare har inte bara kaffet utökats till mat utan även musik.

- Det är faktiskt flera ledare som hittar hit. När jag själv arbetade som kolloledare märkte jag att det saknades något ställe här i trakten. Stiftelsen som hyr ut båthuset på bryggan, tyckte om mina idéer så då var det dags att gå från ord till handling.

Efter att ha spenderat tid i Paris och oändliga timmar på slitna bistros och en förkärlek för svenska bensinmackar från femtiotalet har utseendet på båthuset genom gått lite förändringar för att passa verksamheten.
- Posten låg tidigare i detta hus och vi är noggranna med att inte förändra utseendet för mycket, tanken med verksamheten är att vi vill uppnå en familjär stämning. Det skall kännas som att komma hem till någon som älskar att ha fest. Platsen inverkar på vad vi gjort och jag ser inga problem medatt blanda stilar.

Att han tillvardags fortfarande arbetar inom teatervärlden märks på flera sätt. Att öka utbudet med en musikscen har hela tiden funnits i bakgrunden. I sommar får de besök av bland annat: Perssons Pack, TSOOL, Anna Järvinen och Melissa Horn.
- Redan förra året smygstartade vi med lite liveframträdande och det satsar vi mera på i år. Tillskillnad från coverbanden som dyker på upp lite här och var i trakten, så vurmar jag för dramatik, pretentioner och kärlekfrån såväl artisterna som publiken.

Trots skral ekonomi och en del rynkade näsor mot den kromade lattemaskinen ser han inga problem med att bjuda rospiggarna på teatralgester och en espresso på en och samma gång. Onekligen fanns det en rad tvivel innan de baxade in maskinen.
- Den lokalbefolkningen jag har mött är mestadels positiv till att testa den och vår robusta meny där kocken Thomas Knapp (där namnet) bjuder på rotfruktsragu och matjebakelse, verkar även den fungera.

Vattenhålet för såväl sommargästerna som kollofolket har öppet undersommaren och bjuder med andra ord på lite tvättäkta streetkänsla från storstaden. Publikrekordet förra året då Stefan Sundström, Martin Hederos & Nina Ramsby bjöds in för en kväll inspirerade att även i år bjuda in poesin till båthuset.
- Tanken finns att i framtiden har en tredagarsfestival där besläktade genres som poesi och teater finns med. Detta blir en pionjärkväll, men om publiken inte sviker så kanske vi till och med kan njuta av Thåström utomhus, någon gång i framtiden.

Buss 636 från Norrtälje tar dig fram till Väddö´s eget Södermälarstrand om jag får tro visionären och krögaren rätt.

Text: Daniel Robertsson
Länk: http://www.knappkarlsson.se/
myspace.com/knappkarlsson
Tidigare publicerat i Situation Stockholm

SVD - bloggar om mig?

Kul att bli omnämnd på SVD´s blogg. Det är inte varje dag, det händer.

http://blogg.svd.se/melodifestivalen?id=7416

Autisterna - Sista scenen

Under en dramatisk junidag 2006 avled sångaren Anders Johansson i norrländska popfenomenet Lola Barbershop. Spillrorna ur bandet har nu omgrupperat och byt det engelskaspråket mot modersmålet och formidabelt ösa ur sig känslorna i detta nya projekt signerat Autisterna.

Efter ha läst ett långt reportage i nya poptidningen Novell om de ödesdigra timmarna på ett sjukhus i Jönsköping, framstår bandets enorma vemodigheten som solklar. När sångaren Per-Olof Stjärnered som även var med i olyckan, naket häver ut sig rader som

"alla år, mödor och slit
alla drömmar skingras lätt
som den ånga och rök
som stiger upp ur motorn gap"

brister även känslorna för mig. Att bandet även har en förkärlek för violiner ställer höga krav på lyssnaren och folkmusik dragen lyser med sin yttersta närvaro. Autisterna vågar vara pretantiösa det är det inget som helst tvekan om och jag tappar dessvärre stundtals tråden när stråket blir för tongivande. Det finns däremot en enorm potential. Artister som lyckas väcka känslor är svårt att hitta. Albumet Sista scenen har svärta och det kan räcka långt.

Betyg: ****

Text: Daniel Robertsson

Länk: http://www.myspace.com/autisterna

Tidgare publicerad i nr 132 av Situation Stockholm 2008

Tidskrift – Novell

Att starta en ny musiktidning i Sverige med långa reportage känns på pappret som ett tufft ekonomiskt beslut. Chansen att hitta annonsörer i en krisbransch är som sagt verkligen en utmaning. Delar av redaktionen har gedigen bakgrund i form meriter från kulturredaktioner inom morgonpressen men även främst fanzineaktiga Ondskan. Tidskriften trycker verkligen på de långa texterna där vi i debutnumret får följa med till Bollywood och möta Vishal Dadlani som är en av landets mest framgångsrika låtskrivare och producenter, en hissnande resa med målande beskrivningar från ett bullrigt Bombay.

I Stockholm däremot möter vi provocerande Johan Staël von Holstein från kulturrådet som tycker till om en rad svenska artister allt ifrån dansbandskungen Christer Sjögren till Doktor Kosmos. Den underhållande berättelse där han genom sina recensioner lyfter fram sina åsikter om allt från kulturbidrag till sin liberala livsstil lyfter verkligen musikjournalistiken ett snäpp. Holstein brer verkligen på och är onekligen en nagel i ögat på många med sina icke politisk korrekta åsikter.

Tanken att inte stirra sig blinda på olika genre utan att kasta sig hejdlöst mellan världsdelar och musikstilar är upplyftande och förvånansvärt prestigelöst. Den stora utmaningen ligger onekligen i att följa upp detta. För att samla idéer och fira av en matig debut är kanske inte det kniviga utan att hålla ut. Ondskan klarade av fem nummer, jag hoppas att Novell blir betydligt mera långlivad.

Betyg: SSSS
Text: Daniel Robertsson
Länk:http://www.magasinetnovell.se/

Tidigare publicerad i Situation Stockholm nr 131

Henry Fiat´s Open Sore – Mondo Blotto

Med gedigna masker och fullmatade med korta och taggiga gitarrackord, bryter nu mongopunkarna i Henry fiat tystnade. Med tjugo riffstarka neandertalar låtar försöker bandet väcka explosiviteten vid liv som vid debuten och milstolpen Idiotia Hyperactiva. Viljan är det utan tvekan inte vara något fel på, det är bara det att produktionens tunnhet gör att käftsmällarna som Death to false mongos och Faster Phil Spector kill kill blir lite uddlösa.

De poplärkulturella referneserna haglar som spön i backen och uppfinningsrikedomen att under en minut vända ut och in på tre ackord fungera övertygande. I små doser med en rad öl innan för kavajen funkar detta utmärkt på en förfest och råöset är lätt att ryckas med i, men varför inte bli skitigare, fulare och farligare?

Text: Daniel Robertsson
Bildlänk: www.alleycatrecords.se

Tidigare publicerad i nr 131 av Situation Stockholm

Femkul blir fulkul?

- Det behövs mera ful kulturjournalistik som vågar vara kritisk mot samhällets normer, säger Malin Holgersson, podradioproducent. Ful i betydelsen rolig, nyskapande och oväntad.

Tidskriften Femkul genomgår under våren renovering och passar på att byta namn till Ful och startar podradio. Projektet, som startade som nättidskrift 2002, har bytt en rad medarbetare och markerar i och med detta en ny riktning.

- Hur kommer det sig att Filip och Fredrik med sin bögfobi går hem hos kvinnor och män? Vi vill hellre lyfta fram en annan humor, män är som sagt fortfarande i fokus i stora delar av kulturen och media, det vill vi ändra på.

Fulradio blir en ljudlig utveckling av både den queera och feministiska kultur som tidskriften bevakar. Figuren Ulf som spelas av performancekonstnären Maya Hald kommer tillsammans med electrobandet Rhythm King and her Friends att återkomma i programmet, men även reportage, krönikor och debatter utlovas.

Text: Daniel Robertsson

Länk: http://www.femkul.se/

Tidigare publicerad i nr 131 av Situation Stockholm

Edith Backlund – Death By Honey

And the sun got lost in flicker
We got settled in a rush
We are insatiable hunger
Restless slumber, skin untouched

Med dessa inledningsfraser öser Edith på i låten Suburban bliss utan några som helst tankar på en morgondag. Totalt ogenerat lyfter låt för låt ur den grå vårdimman och efter otaliga sjömil med skivan rullandes på stereon, faller bit efter bit på plats. Edith Backlunds närvaro räddar i många stunder denna skiva från att fall ner i den oändliga popdeg som i stor skala flödar på de kommersiella tv-kanalerna.

Inte för att hennes sång röst är så originell, utan att helhetsintrycket av albumet är både sofistikerat och dedikerat, detta bidrar till att jag känner stor förhoppning inför framtiden för denna estetiska artist. Skivomslaget för tankarna till seriedrottningen Modesty Blaise och inte nog med det, lyrikens kaxighet övertygar så till den höga grad att Anna Ternheim kan förtillfället känna sig rejält överkörd av Edith Backlund. En ny stjärna har slagit igenom, det råder det inget tvivel om.

Betyg: SSS
Text: Daniel Robertsson
Bildlänk: www.edithbacklund.com

Tidigare publicerad i nr 130 av Situation Stockholm 2008

The Hellacopters – Head off

För att sluta cirkeln återvänder gruppen till rötterna och bjuder på sista skivan på en kavalkad av gamla godingar. Att bandet väljer att avsluta karriären med ett eget blandband där doldisar från huvudstaden som The Robots, Turpentines och The Demons står som låtskrivare, känns på pappret som ett lysande genidrag. För fjärde gången sitter Chips Kiesbye bakom spakarna och ljudbilden är sig lik. Redan på förra skivan Rock & roll is dead signalerade gruppen att slutet var inom räckhåll.

Att avrunda karriären med hedern i behåll vore kul, men trist nog är denna livlösa samling lika stendöd som bandets framtid. Det rister och frustar inom mig att meddela följande men denna skiva känns från först till sista stund som att autopiloten är påkopplad. Låtarna är i sitt originalutförande betydligt mera naiva och taggiga, där misslyckas The Hellacopters att få adrenalinet att pumpa.

Låter det bittert? Inte det minsta. Bandet som hunnit med nästa 30 singlar och i hög grad gödslat oss med flinkrock under längre tid och förtjänar trots allt en skål för lång och trogen tjänst. Vila i frid.

Text: Daniel Robertsson
Bildlänk: http://www.hellacopters.com
Tidigare publicerad 2008 i Situation Stockholm nr 130

In Flames – A sense of a purpose och Meshuggah – ObZen

Att två av landets tyngsta brigader inom den blytunga metallen stiger upp från sina grottor samtidigt och levererar varsitt album känns ballt. Möjligheten att jämföra dessa två känns långt ifrån naturligt med tanke på deras skilda hjulspår inom svensk metal. In Flames som under snart två decennier ständigt flörtat med mjuka popmelodier tillsammans med snabba och lättviktig riff fortsätter i god anda att utvecklas på denna tolfte giv. Bandets hårt utmejslade ram kryddas skiva efter skiva av minimala avsteg. Gruppens melodier tillsammans med den visuella utstrålningen får mig att då och då att tappa andan och nästan kvävas. Varför då? När mallen för bandets ljudbild är så stram, spelar det ingen roll hur uppfinningsrik tonsättarna är, allt blir en enda salig smet av primalskrik och metallgyttja. Onekligen kompetent men utan fingertoppskänsla.

Meshuggah i gengäld river och frustar som en ilsken flodhäst. Orkestern som aldrig tar den enkla vägen återgår här till ett något rakare låtsnickeri. Tyngden och pondusen som nästan pulvriserar mina hörlurar känns befriande. Bandets vansinniga skinnplågare Thomas Haake utgör hjärtat av denna orkanvind med sitt gitarrliknande trumspel. Avslutande Dancer to a discordant system är ett utmärkt exempel på hur slipstenen skall dras। Luta er tillbaka och njut. Metallvåren är räddad.

Text: Daniel Robertsson
Länk: http://www.myspace.com/meshuggah

http://www.myspace.com/inflames

Text: Publiceras i Situation stockholm nr 130

Kvinnlig filmfest på Zita & Sture 8 mars

– Nu är det dags lyfta fram och visa våra filmer efter år av nätverkande, säger Cecilia Forsberg, som är en av initiativtagarna till festen.

Nätverket Wift (Woman in film and television) lyfter nu fanan och bjuder den 8 mars på en heldag med film och diskussioner på biografen Zita och Sture. Nätverket som stöttar kvinnliga filmare och debatterar kvinnors villkor inom film och tv, vill nu årligen bjuda på en odyssé av filmer. En av gästerna i år är den franska regissören Dominique Cabreras som visar sin film "The Milk of Human Kindness" och bjuder på efterföljande diskussion med bland annat Anita Oxburg som är en av grundarna till Wift Sverige.

– Syftet är att visa kvalitén och styrkan som kvinnliga filmregissörer skapar, säger Antonie Frank festivalarrangör.

Text: Daniel Robertsson
Länk: www.wift.se

Publicerat i Situation Stockholm nr 129

Caesars – Strawberry weeds

Med ett stort lass knytnävssångest satte bandet standarden högt med debutalbumet Youth is wasted on the young känns tidlöst tonårsnaiv så här tio år senare. Sedan dess har bandet pliktskyldigt släppt ifrån sig otaliga singlar och tre fullängdare utan att hitta den där extra nerven. Trots att visa ljuspunkter har skådats har jag något besviket vinglat hem från skivaffären med tre ljumma skivor. Denna gång har den kreativa processen varit så omåttlig att bandet tillsammans producenten Ebbot Lundberg släppt alla tyglar och bjuder på ett dubbelalbum med hela 24 stycken pärlor.

Förutsättningslöst verkar konstellation lekt fram denna odyssé av Beach boys doftande partyskrammel. Att de vokalinsatserna förutom Ceasar Vidal denna gång delats broderligt tillsammans med trummisen Nino Keller och gitarristen Jocke Åhlund låter kalasbra och trots en total speltid på över sjuttio minuter, vilket är långt i dessa sammanhang, lyckas Caesars utan förbehåll hålla intresset uppe. Producenten har denna gång fått skutan på rätt köl och dimridåerna av farfisaorglar sitter som handen i handsken. Betryggande känns i detta fall långt ifrån enformigt.

Text: Daniel Robertsson

Länk: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=13795039
http://www.doloresrecordings.com/nyheter.htm

Texten publicerad i Situation Stockholm 2008 nr 129

The Solution – Will not be televised

Tänk dig att året är 1975. Utrustade med en diger blåssektion, två lovande sångerskor och en knippe gamla motown rytmer river denna soulbaserade duo av elva låtar på lite mer än en halvtimme.

Grundarna Nicke Andersson och Scott Morgan låtskatter verkar outtömlig och tillsammans med övriga medlemmar lyfter taket på denna färd mellan egen skrivet material och covers. Jag kommer på mig själv med att eftersvettas redan efter första lyssningen och lyrikens budskap om att plocka bär eller kidnappa kärleken känns vansinnigt befriande.

Utan tvekan fyller The Solution ett tomrum i denna digitala tidsålder med att låta ljudbilden vara så brutalt dammig att mina Rolling Stones vinyler känns purfärska i sammanhanget. Helt utan hämningar plöjer konstellationen på som om det inte fanns någon morgondag och tidlösare soulskrammel i sann Otis Redding anda, är tveklöst svårt att hitta idag.

Text: Daniel Robertsson

Publicerad i Situation Stockholm nr 127

Årets bästa album 2007

Årets bästa album 2007

1. The Good the bad the queen S/T 20p
2. Big Business - Here Comes The Waterworks 19p
3. Kings of leon – Because of the times 18p
4. Nifelheim – Envoy of silence 17p
5. Neurosis - Given to Rising 16p
6. The National – Boxer 15p
7. Backdraft –second coming 14p
8. Dollhouse – 'Royal Rendez-Vous' 13p
9. Deathbreath – Let it stink 12p
10. Clutch – 'From Beale Street To Oblivion 11p
11. Biffy clyro – puzzle 10p
12. Watain - Sworn Of The Dark 9p
13. Kongh - Counting Heartbeats 8p
14. Foo Fighters - Echoes, Silence, Patience & Grace 7p
15. Nin – years zero 6p
16. Entombed - Serpent Saints 5p
17. Queens of the Stone Age – 'Era Vulgaris' 4p
18. Radio Lxmbrg – Trivial matters 3p
19. Jarvis – S/T 2p
20. Unsane – Visqueen 1p