fredag, april 25, 2008

Henry Fiat´s Open Sore – Mondo Blotto


Med gedigna masker och fullmatade med korta och taggiga gitarrackord, bryter nu mongopunkarna i Henry fiat tystnade. Med tjugo riffstarka neandertalar låtar försöker bandet väcka explosiviteten vid liv som vid debuten och milstolpen Idiotia Hyperactiva. Viljan är det utan tvekan inte vara något fel på, det är bara det att produktionens tunnhet gör att käftsmällarna som Death to false mongos och Faster Phil Spector kill kill blir lite uddlösa.

De poplärkulturella referneserna haglar som spön i backen och uppfinningsrikedomen att under en minut vända ut och in på tre ackord fungera övertygande. I små doser med en rad öl innan för kavajen funkar detta utmärkt på en förfest och råöset är lätt att ryckas med i, men varför inte bli skitigare, fulare och farligare?

Text: Daniel Robertsson
Bildlänk:
www.alleycatrecords.se
Tidigare publicerad i nr 131 av Situation Stockholm

fredag, april 18, 2008

Femkul blir fulkul?


- Det behövs mera ful kulturjournalistik som vågar vara kritisk mot samhällets normer, säger Malin Holgersson, podradioproducent. Ful i betydelsen rolig, nyskapande och oväntad.

Tidskriften Femkul genomgår under våren renovering och passar på att byta namn till Ful och startar podradio. Projektet, som startade som nättidskrift 2002, har bytt en rad medarbetare och markerar i och med detta en ny riktning.

- Hur kommer det sig att Filip och Fredrik med sin bögfobi går hem hos kvinnor och män? Vi vill hellre lyfta fram en annan humor, män är som sagt fortfarande i fokus i stora delar av kulturen och media, det vill vi ändra på.

Fulradio blir en ljudlig utveckling av både den queera och feministiska kultur som tidskriften bevakar. Figuren Ulf som spelas av performancekonstnären Maya Hald kommer tillsammans med electrobandet Rhythm King and her Friends att återkomma i programmet, men även reportage, krönikor och debatter utlovas.

Text: Daniel Robertsson
Tidigare publicerad i nr 131 av Situation Stockholm

måndag, april 14, 2008

Edith Backlund – Death By Honey


And the sun got lost in flicker
We got settled in a rush
We are insatiable hunger
Restless slumber, skin untouched

Med dessa inledningsfraser öser Edith på i låten Suburban bliss utan några som helst tankar på en morgondag. Totalt ogenerat lyfter låt för låt ur den grå vårdimman och efter otaliga sjömil med skivan rullandes på stereon, faller bit efter bit på plats. Edith Backlunds närvaro räddar i många stunder denna skiva från att fall ner i den oändliga popdeg som i stor skala flödar på de kommersiella tv-kanalerna.

Inte för att hennes sång röst är så originell, utan att helhetsintrycket av albumet är både sofistikerat och dedikerat, detta bidrar till att jag känner stor förhoppning inför framtiden för denna estetiska artist. Skivomslaget för tankarna till seriedrottningen Modesty Blaise och inte nog med det, lyrikens kaxighet övertygar så till den höga grad att Anna Ternheim kan förtillfället känna sig rejält överkörd av Edith Backlund. En ny stjärna har slagit igenom, det råder det inget tvivel om.

Betyg: SSS
Text: Daniel Robertsson
Bildlänk:
www.edithbacklund.com
Tidigare publicerad i nr 130 av Situation Stockholm 2008

onsdag, april 02, 2008

The Hellacopters – Head off


För att sluta cirkeln återvänder gruppen till rötterna och bjuder på sista skivan på en kavalkad av gamla godingar. Att bandet väljer att avsluta karriären med ett eget blandband där doldisar från huvudstaden som The Robots, Turpentines och The Demons står som låtskrivare, känns på pappret som ett lysande genidrag. För fjärde gången sitter Chips Kiesbye bakom spakarna och ljudbilden är sig lik. Redan på förra skivan Rock & roll is dead signalerade gruppen att slutet var inom räckhåll.

Att avrunda karriären med hedern i behåll vore kul, men trist nog är denna livlösa samling lika stendöd som bandets framtid. Det rister och frustar inom mig att meddela följande men denna skiva känns från först till sista stund som att autopiloten är påkopplad. Låtarna är i sitt originalutförande betydligt mera naiva och taggiga, där misslyckas The Hellacopters att få adrenalinet att pumpa.

Låter det bittert? Inte det minsta. Bandet som hunnit med nästa 30 singlar och i hög grad gödslat oss med flinkrock under längre tid och förtjänar trots allt en skål för lång och trogen tjänst. Vila i frid.

Text: Daniel Robertsson
Bildlänk:
http://www.hellacopters.com
Tidigare publicerad 2008 i Situation Stockholm nr 130