Med gedigna masker och fullmatade med korta och taggiga gitarrackord, bryter nu mongopunkarna i Henry fiat tystnade. Med tjugo riffstarka neandertalar låtar försöker bandet väcka explosiviteten vid liv som vid debuten och milstolpen Idiotia Hyperactiva. Viljan är det utan tvekan inte vara något fel på, det är bara det att produktionens tunnhet gör att käftsmällarna som Death to false mongos och Faster Phil Spector kill kill blir lite uddlösa.
De poplärkulturella referneserna haglar som spön i backen och uppfinningsrikedomen att under en minut vända ut och in på tre ackord fungera övertygande. I små doser med en rad öl innan för kavajen funkar detta utmärkt på en förfest och råöset är lätt att ryckas med i, men varför inte bli skitigare, fulare och farligare?
Text: Daniel Robertsson
Bildlänk: www.alleycatrecords.se
Bildlänk: www.alleycatrecords.se
Tidigare publicerad i nr 131 av Situation Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar