And the sun got lost in flicker
We got settled in a rush
We are insatiable hunger
Restless slumber, skin untouched
We got settled in a rush
We are insatiable hunger
Restless slumber, skin untouched
Med dessa inledningsfraser öser Edith på i låten Suburban bliss utan några som helst tankar på en morgondag. Totalt ogenerat lyfter låt för låt ur den grå vårdimman och efter otaliga sjömil med skivan rullandes på stereon, faller bit efter bit på plats. Edith Backlunds närvaro räddar i många stunder denna skiva från att fall ner i den oändliga popdeg som i stor skala flödar på de kommersiella tv-kanalerna.
Inte för att hennes sång röst är så originell, utan att helhetsintrycket av albumet är både sofistikerat och dedikerat, detta bidrar till att jag känner stor förhoppning inför framtiden för denna estetiska artist. Skivomslaget för tankarna till seriedrottningen Modesty Blaise och inte nog med det, lyrikens kaxighet övertygar så till den höga grad att Anna Ternheim kan förtillfället känna sig rejält överkörd av Edith Backlund. En ny stjärna har slagit igenom, det råder det inget tvivel om.
Tidigare publicerad i nr 130 av Situation Stockholm 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar