Långt borta ifrån Skebokvarnsvägen vandrar Joakim Thåström vidare med musikvännerna Pelle Ossler och Niklas Hellberg. Under tre års tid har trion gnolat ihop denna debutskiva som bjuder på oändliga mollackord. På ett tungsint och skevt sett gnisslar detta lokomotiv fram från ett becksvart Sverige i Järnstaden med sång av Nina Ramsby, ända fram till slutstationen vid Berlins Hauptbahnhof.
Som många gånger tidigare är ångesten och vemodet intakt, fast denna gång är kompet avskalat och utgörs till stora delar enbart av gitarr och ett ensligt piano. Det är inte på något sätt allsångsvänligt och passar som handen i handsken som ljudsättning för en Värmlandsdimma, det är nämligen i Karlstad stora delar av skivan är inspelad.
Som många gånger tidigare är ångesten och vemodet intakt, fast denna gång är kompet avskalat och utgörs till stora delar enbart av gitarr och ett ensligt piano. Det är inte på något sätt allsångsvänligt och passar som handen i handsken som ljudsättning för en Värmlandsdimma, det är nämligen i Karlstad stora delar av skivan är inspelad.
Det är nästa som om musiksamarbetet mellan huvudpersonerna gått ut på att klämma fram de mest tungsinta melodierna, vilket på intet sätt skall förväxlas med bristande kvalité. Att Thåström lämnar stor plats för sina medmusikanter råder det inget som helst tvivel då hans röst används genomgripande sparsmakat. Och slutligen, dramatiken i dessa sånger är inget annat än rostigt imponerande.
Text: Daniel Robertsson
Betyg: 4 av 5
Länk: myspace.com/sallskapet
Tidigare publicerad i Situation Stockholm April 2007Text: Daniel Robertsson
Betyg: 4 av 5
Länk: myspace.com/sallskapet
1 kommentar:
Tack så mycket för en mycket bra "blogg"-sida!! Eftersom du är
frilandsjournalist så kanske du är intresserad av hur en "normal" människa
(jag) blir behandlad av olika myndigheter i kampen att komma ut ur ett liv
fyllt av droger, brott&straff m.m.? maila mig om du är intresserad! Tack
igen Jöran!!
Skicka en kommentar