Dessa punksvin firar inom kort tjugo år som band ifall vi räknar det tidiga staplande stegen under namnet Anti-Bofors. Efter att ha beskådat konstellationens stiga upp på scenen blir jag återigen övertygad att detta måste vara ett gäng mysgubbar som garvar åt det mesta. Att durkrivet mata på d-takt om och om igen med leenden som klistrande på läpparna är nästa svårt att ta på allvar.
Det finns god anledning att ryckas med i glädjen bandet sprider i radonstinkande The Cage eller In Exodus. Faktum är att börja året med en stor portion Disfear är utan tvekan uppiggande och nyttigt efter som lyriken kravmärk deklarerar fred på jorden och vegetarisk kost. Gitarrmolnen som riffmonstren Ulf Cederlund och Björn Pettersson spyr ut är så runda i kanterna att jag inte kan låta bli känna rattmuffen under handflattorna. Skål och gott nytt punkår på er.
Text: Daniel Robertsson
Publicerad i Situation Stockholm nr 127
2 kommentarer:
Que idioma es ESE ....
ES UNA ASQUEROSIDAD JAJA.
aguante OTYG!!! y VINTERSORG Y LOS NATASSSSSSS
CHAU BOLUDO
Kul att du skriver om dem. Tankade just ner skivan på iTunes music store. De fick ju ett riktigt bra betyg på Pitchfork också.
Skicka en kommentar