Redan på förra skivan kände jag en lätt irritation över en rad hurtiga inslag som på något underligt sätt lämnade mig en aning besviken så här i backspegeln. Nu har trion omgrupperat med mera svärta och tyngd. Vilket glädjer mig.
I de instrumentala partierna sitter allt galant och vi bjuds på ett smörgåsbord av snirkliga melodier. I höjdpunkten Pianola glimmrar mörkret som allra klarast där stjäls de idéer friskt från storheter som Depeche Mode och Jean-Micheal Jarre med psykologiska syntmattor. Stundtals blir dock nerven för flåshurtig och jag slår dövörat till som i Youngblood. På det hela taget är detta en bra rivstart på det nya året.
Betyg: ***
Text: Daniel Robertsson
Länk: www.novoton.se
Tidigare publicerad i Situation Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar