Marie Antoinette (Kirsten Dunst) blir vid fjorton års ålder bortgift med den franske prinsen Ludvig XVI (Jason Schwartzman). Hennes färd från tryggheten i det österrikiska kungahuset blir en hård resa när hon skall tränas till att en dag bli drottning. Den förhårdnade utrikespolitiken länderna emellan ökar trycket på att paret skaffar sig en arvinge. Maries värld i det enorma franska kungariket påminner då och då lite om mångmiljonären Paris Hilton liv med en söt hundvalp vid sin sida.
Sofia Coppola, som fått idel beröm för sin mångfacetterade tolkning av Japan i Lost in translation, har med andra ord en hel del att leva upp till. Att beskriva utanförskap är inte det lättaste, i synnerhet inte ifall vardagen bjuder på en uppsjö av lyx. Under långa stunder funderar jag på hur Coppola skall ro hem detta upptåg av oändliga klädbyten och delikata middagar. För filmen kretsar trots allt kring ett antal kungliga tillkortakommanden och till slut infinner sig ett behagligt lugn i filmen, som rullar på i ett behagligt tempo. Åren går och pressen på en tronarvinge växer allt starkare. Marie bryter friskt mot de allmänna normerna inom kungahuset på ett postfeministiskt vis. Allt detta ackompanjeras av en uppsjö åttitalspost-punk som till exempel Siouxsie & the Banshees men även de unga svenskarna i The Radio Dept. dyker upp i ljudkulisserna.
Filmen växer och växer så som Maries självförtroende. På ett å ena sidan storslaget, på ett å andra sidan minimalistiskt sätt lyckas historien runt den omdiskuterade franska drottningen behålla sin röda tråd. Med intimt foto av Lance Acord (Adaptation) bibehålls fokus på Marie trots intrigens stickspår från omvärlden. Att dessutom den svenska greven Hans Axel von Fersen (Jamie Dornan) bidrar till att krydda intrigen och bättra på vår nationalkänsla, gör detta utan tvekan till en av årets mest intressanta filmer tillsammans med Babel.
USA 2006
Regi: Sofia Coppola
I rollerna: Kirsten Dunst, Judy Davis och Steve Coogan m.fl.
Längd: 2:03
Premiär: 17 nov ´06
Betyg: 5 av 5
Texten tidigare publicerad på www.labyrint.nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar