Med minst tjugo strängar rider denna rockcirkus in i min hjärna. Förkärleken till sträng instrument slutar titt och tätt för framåt lutat, i synnerhet när distpedalerna är inställda på max. Så är dock inte fallet denna gång, orkestern visar på stor precision och lunkar på i ett trivsamt tempo. Men vem vill egentligen ha ett hemtrevligt rockband i stereon?Måhända fattar jag trögt, men den nerv som de tre elgitarrerna gång på gång bygger upp är dynamisk och kittlande, men varför inte vräka på mera? Att konstellation har sina rötter i de norrländska tallskogarna förvånar med andra ord föga. Soundet känns igen från 1000 $ playboys och Lars Bygdens soloutflykter, och visst är det kompetent framfört, men lite extra krydda frenesi skulle inte skada.
I conceptual ways vältras vi runt i en lyrik som spyr galla över ljudföroreningar på de reklamfinansierade radiostationerna, och ur den synvinkeln välkomnar jag snarast att Dexter Jones sprider sitt virus i etern.
Text: Daniel Robertsson
Betyg: ***
Länk: www.fuzzoramarecords.com
myspace.com/dexterjonescircusorchestra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar