Vägen till denna debut har tagit tid och väntan har inte varit förgäves den saken är helt klar redan efter en enda lyssning. Att envåldshärskaren Mike Patton har tagit in en hel drös gäster i kullisserna är ingen underdrift . Tanken att både storheter som Norah Jones och Massive Attack samsa med Amon Tobin och Odd Nosdam är spännande.
I inledande ”Five seconds” vräks vi ut i en virvelvind med Odd Nosdam som för tankarna till ett tvetydligt Disneyland med massor av onda clowner. Men också sköna eftertänksamma partier som för tankarna till filmen ”Collateral” där Jamie Foxx glider runt i pampigt ett Los Angeles. Resultatet är dock förvånansvärt spikrakt, dynamiken i såväl samplingar som rösten är nog avvägt, kanske till och med för lågmält på sina ställen.
Med hjälp av Kid Koala levereras en suggestiv soppa i ”Celebrity death match” med såväl funk som nittiotals elektronika där munhuggandet för tankarna till en filmisk fiskgryta av dels sylvassa gitarrer, gigantisk trummor och massor av skönt dj-ande.
I ”Caipirinha” glider brasilianska Bebel Gilberto in med en bossanova dräkt och förför lyssnaren med en bombastisk tango. Kyrkorgeln som Patton ofta tar till gör att min tankar vandrar iväg till en redig vägkrog fylld av vitabönor och fläsk.
Sammanfattningsvis håller denna skiva ihop mycket p.g.a. av den strama produktionen och arrangemangen som fokuserar på sången och låter övriga instrument backa upp MR Patton snarare än att briljera. Detta är befriande och det märks att den vokala betoningen gör att magin finns där hur mycket jag än dissekerar detta verk.
Betyg: 4 av 5
Länkar: http://www.ipecac.com/
www.myspace.com/peepingtomispatton
Biografi
Hittade ett skönt citat ur Andreas Hanséns Tomahawk recension på revolver.nu
”Dessutom driver han numera sin egen etikett Ipecac Recordings, där band som kultförklarade stökrockarna Melvins numera fått fullständigt fritt spelrum att hitta på vad fan de vill. Bara det är en kulturåtgärd som borde belönas med någon form av Nobelpris”.
Peeping Tom, ett band som enligt Patton själv skall vara betydligt mer mainstream än Fantômas och Mr. Bungle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar