Som från en blixt från en klar himmel landade debutskivan ”Into the sewers” rakt in i mitt hjärta. Omslagets serietidningsestetik och den lekfulla lyriken pumpade venerna full av adrenalin, när nu uppföljaren landar in i öronen är förväntningarna en aning uppskruvade. Med kedjor och metallic blå belysning förmedlar bandet en känsla som är tänkt att för tankarna till en ruffig actionfilm i garagemiljö. Men resultatet blir snarare kvinnofängelse-ironiskt - sådär lite stelt och torftigt.
När diselmotorerna går på alla cylindrar låter det dock fantastiskt och det gör det inledningsvis med yxiga riff i pärlor som Going down och svängiga Chasing the dragon. Trist nog är det på tok för stelt i långa stunder och större delen av låtarna känns som huggna i sten. När Sparzanza skall leka pretentiösa blir resultatet tyvärr segt som cement, större lass av lekfullheten önskas omgående.
Text: Daniel Robertsson
Text: Daniel Robertsson
Betyg: 4 av 5
4 kommentarer:
de rockar stenhårt.
Instämmer, bra BETYG med tanke på de hårda orden.
Silverfisken
Trevlig blogg! :) Ska kolla runt lite mer när jag får tid... :-)/Jenny (Labyrint)
Nja..Hörde att Dolving var med på en låt och förväntade mig värsta ramaskriet till musik men den var ju rätt sansad..
Skicka en kommentar