Ute i Tyrestas naturresarvat omgruppera denna fornordiska pluton. På sjätte given delas lyriken mellan svenska och engelska. Flertalet syntar, ekon och pampiga körer skanderar ”Förruttnelse, frihet och jordelivet” och avslutar det brutal ledmotivet Griftefrid på ett förtjänstfullt sätt. Kantigt och massivt stövlar bandet på i en gyttja av stelbenta riff. Bandet som byt såväl sångare och blivit akterseglade av andre gitarristen Henrik Svegsjö, påminner nuförtiden om enmansbandets Bathorys orkaner av domedagsvisor.
Tillskillnad från föregångaren Farsotstider som gav oss enbart svensklyrik känns i jämnförelse mera punkig och livligare. På nya albumet höjs tempot aldrig över promenadtempo, och blir i långa stunder mera sövande än bombastiska. Medlemsbyten brukar ofta generera vitmamininjektioner, men i detta fall smakar rödbetssoppan för mycket mellanmjölk och fälttåg.
Avsaknaden av upptempo och den där direkta punknerven som forna sångaren Tomas Väänänen tjöt ut var briliant. Nya sångaren Jens Rydén visar dock med råge var skåpet skall stå i inälvuslitande stycket Isolation. Plutonen har trots detta en hög lägsta nivå det råder det aldrig någon tvekan om.
Betyg:***
Text: Daniel Robertsson
Länk: www.thyrfing.com
Länk: www.thyrfing.com
Publicerad i Situation Stockholm 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar